Anställningsintervju!

Kl 11.00 idag ska jag på anställningsintervju på Statoil! Kan bli himla spännande! Håll en tumme för mig, jag brukar ju bli så nervös innan....

Ikväll är det Rockbar på Harry´s med Fas 3 och Micke Alonzo. Också en spännande upplevelse. Det är jättekul att jag numera hinner och orkar göra lite saker efter jobb och inte bara stupar över datorn som förra året, men riktigt utvilad blir jag nog aldrig så länge jag har somaliska grannar som tycker det är helt okej att börja slamra i köket mellan halv 6 och 6 på morgonen (o sluta framåt 20.00 på kvällen....)

Och då menar jag verkligen skramla! Imorse vid 10 i 6 åkte träklubban fram och fyra eller fem metalltryckknappar slogs i på köksbänken. Inte för att de har metalltryckknappar i maten men det är  det enda ljud jag kan relatera till. I vanliga fall brukar de hacka en påse hasselnötter på diskbänken innan kl 6 för att sedan skala 1 kg potatis i vasken, köra matmixern i 10 minuter och försöka trycka lådorna genom väggen in till oss... Det är bara 3 personer i den lägenheten men av ljudnivån att döma skulle det kunna vara en lågstadieklass.

Jag tycker att jag är ganska tolerant men här har gränsen på nåt vis passerats. Inte gärna kan jag skvallra för hyresvärden heller, hur skulle det låta? "Mina grannar stör mig när de lagar mat..." Gnällkärring! Tror det är enklare att vänja sig vid att sova med hörselproppar. Eller köpa ett hus i skogen i Dalarna. =o>

Drakvirkningen går framåt, mycket sakta men framåt. På nåt vis så lyckas jag fastna i alla larviga Facebook-spel hela tiden och ska bara lite till... Ganska korkat när det egentligen kliar i  fingrarna efter garn och tyg. Jaja, jag har aldrig påstått att jag är Albert Einstein men lite mer normalism kanske skulle kunna efterfrågas ibland.

Ha en solig dag och njut mellan regnskurarna!

Inspiration och tidsbrist

Det skulle vara så skönt att vara tillbaka i garnbutiken. Få klappa nystan och klia stickor dagarna i ända. Och ägna lite mer tid åt design.

När jag nu jobbar som en normal människa så har jag så himla mycket inspiration och så många saker jag vill göra och prova, men när jag kommer hem så orkar jag inte. Börjar jag virka så somnar jag efter en stund och får repa upp och göra om och om jag stickar så.... Surfar jag på nätet så föds det för mycket idéer som jag inte hinner ta vara på och så blir jag jätteavundsjuk på alla som hinner.

Det är först nu som jag inser vilken drömtillvaro det var att ha egen garnbutik, trots dålig lönsamhet och långa arbetsdagar, och hur mycket jag faktiskt saknar den. Men det kommer fler tåg, och fler chanser, och någon annan gång, någon annanstans så blir det något nytt.

Tänk om jag bara någon gång kunde vara nöjd ett tag!? Undrar hur det känns? ;)

Nu har nalle fått armar

Fin!

Stackars nalle...

... som har tappat huvudet! Fast det är inte riktigt sant för han har tappat sin tröja. Och med den sina armar. Förstår inte varför? Jag visste ju att armarna var lösa och i tanken har jag sytt fast dem flera gånger men jag trodde inte innerst inne att det skulle behövas eftersom tröjan var tajt och höll armarna på plats. 

Dumma mej! 

Nu blir det till att försöka fixa nya armar. Jag ska försöka virka ett par och se om han blir nöjd. Tröjan däremot blir problem. Tur att det snart är sommar!

Söndag...

så är det söndag igen då. En promenad med lurarna och en ljudbok, ett gott äpple och  pigga ben och avslutade allt hemma med popcorn, kaffe och Titanic. Och givetvis den obligatoriska klumpen i halsen när filmen är slut. Suck! Men bra är den!

Nu är snart framstycket på tröjan i dubbelstickning klar. Jag började på den i december och stickar i svart och multikulört Stella från Järbo men stickning har inte varit så kul sen butiken stängde, det är bara Pyttipanna-sjalen som var rolig. Annat är det med virkningen - den är kul hela tiden! Snart är ännu en drake klar så då är det bara 2 gamla beställningar kvar, men jag har fått 2 nya så det får bli en runda till stan snart igen. Måste ju kolla in den nya New Yorker-butiken som öppnade i veckan!

Jag har nog inte jobbet på Mediakonsulterna kvar så länge till om inte min försäljningsstatistik blir himla mycket bättre. Nu finns det ju ganska många telemarketing-företag i stan så jag kanske kan hålla mig flytande några månader men det är ju kanske aningen kränkande för självkänslan att upptäcka på ställe efter ställe att jag inte duger till försäljare... Det skulle vara underbart om något av alla roliga jobb jag har sökt kunde ge något annat än "tack för visat intresse, men vi har gått vidare med mer kvalificerade ansökningar...." 

Fast, äsch, det löser sig! Snart!!! =o>

kramar