Nu tänkte jag äntligen skicka mina bilder på min filur - Larsson heter han och är en Skrumpe-dumpe - till Fröken Fräken. Sagt och gjort, ivägskickade blev de! Här får ni se hur han ser ut.
Sen surfar jag lite, kollar Pärlmuddens blogg och snurrar genom LenaL:s och där bestämmer jag mig för att kolla lite på alla hennes länkar till andras bloggar, hamnar på nåt sätt på Linkmaskans blogg och upptäcker att de finns i Linköping och via deras blogg hittar jag ännu en grej som jag inte hade en aning om - Garnhärvan - en onlinebutik belägen utanför stan. Vad konstigt det blir ibland! Att det fanns en stickförening i stan visste jag, Linköpings Knitters heter de och de har vid något/några tillfällen klätt räcken och bänkar bla i city med stickade skapelser = mycket trevligt!, men att det fanns fler... ? Jaja, alltid lär man sig något nytt.
Jag har sån lust att sticka en kofta i dominostickning så jag kan inte bärga mig tills jag valt och köpt garn utan jag har börjat genom att riva i påsen med restgarner av lurvig sort. Det svåra nu är att få en lagom stickstorlek till alla rester så att rutorna ändå blir nåt så när lika stora. Får väl se vad det blir av det.
När jag letade garnrester stötte jag på några gamla bekanta - såna där prio-lågt handarbeten som jag tyckte att jag kunde gömma när julklappsverkstan satte igång och som jag nånstans trodde på fullaste allvar skulle ha blivit färdiga alldeles av sig självt under vilotiden. Vad gör man med såna? Gömmer dem igen och väntar på att allt annat ska bli klart så att det känns helt naturligt att gräva fram gamla ufon? Dela gärna med er av tips - trolleriformler funkar inte så bra.... =)
Till sist visar jag några av alla julklappar. Hello Kitty-dockan stickade jag i 4 exemplar och börsen i 5, men det är ju det där med kamera. Tänk så mycket enklare det skulle bli om man bara behövde tänka på saker så blev de gjorda! (Jag försökte styra äggklockan med rösten idag men det funkade inte heller.) Märkligt!
Kanske skulle gå en kurs i fotografering....
